torsdag 11 december 2014

Till medlemmar i Centerpartiets Ungdomsförbund

Hanna Wagenius har meddelat att hon inte komma ställa upp till omval när vi håller vår förbundsstämma i Västernorrland i slutet av juni. Hanna är och har varit en fantastiskt duktig ordförande, det har varit en ära att få vara en del av hennes lag. Jag tvivlar inte på att hennes politiska engagemang kommer fortsätta, efter valet blir det förhoppningsvis i Sveriges riksdag.


Jag blev aktiv i vårat förbund i samband med valrörelsen 2006. Sedan dess har jag oavbrutet varit en engagerad medlem på avdelnings-, distrikts- och förbundsnivå. Jag har lärt mig otroligt mycket och lärt känna väldigt många fantastiska människor. Ändå är mitt engagemang större än någonsin. Nu känner jag mig redo att be er om förtroendet att inneha det finaste uppdraget som finns: Förbundsordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund.


Jag tvekade först att göra min kandidatur offentlig redan nu i och med att regeringen har utlyst att ett extrainsatt riksdagsval kommer hållas i vår, jag vill inte ta bort fokus från den viktiga valrörelse vi har framför oss. Men att offentliggöra kandidaturen så sent som efter den 22 mars är helt enkelt inte ett alternativ, jag känner att ni behöver få veta detta i god tid. Det är helt enkelt mest rimligt att göra det nu, innan valrörelsen hunnit dra igång.


Jag anser mig själv ha de egenskaper, den erfarenhet och det engagemang som krävs för att vara en bra förbundsordförande. Jag är en god debattör, med vana av att medverka i media. Jag har stor kunskap och erfarenhet av den politiska sfären, både internt och externt. Jag anser mig själv vara en bra ledare, och jag kan våran organisation utan och innan, som om den vore ett andra hem. Framför allt så är jag fast besluten att vara med och driva svensk politik i en riktning där inte lösningen till varenda samhällsproblem nödvändigtvis behöver vara mer makt till politiker och myndigheter. Friheten är en bristvara i svensk politik, och det är få aktörer som är beredda att stå upp för den; CUF är en av dem.


Jag varit en del av förbundets ledning under den föregående mandatperioden, och jag tycker vi är på rätt spår på vår väg framåt: Vi ska fortsätta att växa som organisation och etablera oss som en stark politisk kraft i fler delar av landet. Vi ska fortsätta att driva Centerpartiet i en liberal riktning, dels på nationell nivå genom partistyrelse, förtroenderåd och partistämmor, men också ute i varenda kommunkrets och partidistrikt. Framför allt ska vi forstätta att ta debatten med våra politiska moståndare, oavsett var på den politiska skalan de befinner sig, och oavsett hur känslig eller tabubelagd den aktuella politiska sakfrågan är.


Självklart finns det också mycket som kan utvecklas och göras ännu bättre, och denna lilla text ska inte heller ses som min fullständiga kandidatur, utan snarare ett tillkännagivande att jag står till förbundets förfogande. Jag kommer under våren, efter valet, förtydliga vad mina målsättningar för förbundet är; både politiskt och organisatoriskt.


Vårt förbund har en fin tradition av öppna och rena personvalsprocesser och det hoppas jag vi fortsätter med. Jag finns alltid tillgänglig för frågor från medlemmar, och jag kan nås via mail, sociala medier eller telefon. Om ni har frågor eller funderingar ska ni inte tveka att höra av er.


Först ska vi gå till val, och det finns ingen som gör det bättre än vi CUF:are. Vi har en möjlighet att byta ut det skämt till regering vi har idag mot en liberal(are) regering med ett stärkt Centerparti och Sveriges första kvinnliga statsminister. Vår politik sätter människan före systemet, frihet framför förmynderi och miljöresultat över miljöprat. Vi ses på barrikaderna.


Gröna, frihetliga hälsningar.
- Algot Thorin

torsdag 31 maj 2012

Kristdemokratisk "jämställdhetspolitik"

Gör comeback i bloggvärlden efter ett väldigt långt uppehåll. Jag har tidigare nämnt att jag inte riktigt delar samma värdegrund som KDU.

Denna gången har jag tänkt att skriva lite om KDU:s nya jämställdhetspolitiska manifest. Jag är kritisk. De sakpolitiska förslag som mynnar ut av diskussionen är inte det som jag vill vända mig mot, mycket av det är faktiskt bra. Jag är, precis som KDU, emot statlig kvotering och särbehandling. Skillnaden är dock motiven och ideologin som ligger bakom: Jag är liberal - KDU är antifeminister.

Jag lyfter och bemöter några punkter som jag ansåg vara extra intressanta.

KDU anser inte löneskillnaden mellan kvinnor och män på 15%(!) är ett problem:
"Siffran kan till stor del förklaras med att män och kvinnor gör olika yrkesval.  Män väljer i högre grad än kvinnor yrken som ger högre lön. Män och kvinnor har, utifrån samma förutsättningar, själva gjort olika livsval. Det ankommer inte på någon annan att fördöma dessa människor för att deras yrkesval skulle vara könsstereotypa"


Självklart ska individer inte kritiseras för deras yrkesval, men jag känner att det är oerhört naivt att på allvar påstå att män och kvinnor väljer sina liv utifrån "samma förutsättningar", mer om detta senare angående socialt kön och könsroller.

KDU anser att jämställdhetsdebatten är förlegad:
"När kvinnor fick möjligheten att göra värnplikt i början av 1980-talet, försvann också den sista lagstiftningen som gav mannen rättigheter som kvinnan inte hade. Det enda som finns kvar är några motiverade skillnader mellan män och kvinnor i lagstiftningen (t.ex. brottsbalkens skrivelser om barnadråp resp. kvinnofridskränkning). Men sedan den sista lagen som förfördelade kvinnor försvann 1983 går det att diskutera huruvida jämställdhet som politisk fråga alls är relevant."

Jag håller med om att det inte finns så mycket som jag rent politiskt skulle vilja sätta i verket när det gäller jämställdhet i Sverige, jag är som sagt motståndare till kvotering och jämställdhetsbonusar, men det gör inte frågan irrelevant. Sverige kanske rent juridiskt är ett jämställt land, men realiteten är en annan. Jag vågar dessutom påstå att diskriminering av kvinnor är den vanligaste formen av diskriminering i hela världen. Att då släppa jämställdheten som politisk fråga bara för att vi i Sverige råkar ha en relativt könsneutral lagstiftning är ganska äckligt, tycker jag.

För övrigt är det ganska roligt att KDU anser värnplikten vara en "rättighet".

KDU anser att liberalfeminismen är kollektivistisk:
"Vi vänder oss emot såväl radikalfeministernas som liberalfeministernas kollektivistiska världsbild om en kamp mellan och mot könen. Hela samhället tjänar på att alla människor, både män och kvinnor, ges utrymme att vara unika personer som förtjänar respekt samt lika rättigheter och villkor"


Hela idén om liberal feminism är att alla ges utrymme att vara unika personer, att kunna forma sin egen framtid, att bli bemött och bedömd utifrån vem man är och inte utifrån vilket kön man har. Det kan bli oerhört svårt om man från den första dagen i livet blir fostrad in i ett kollektiv, som det sociala könet faktiskt är. Om det är något som ställer könen mot varandra så är det KDU:s syn på könstillhörigheten, att den "utgör ett fundament för den egna identiteten och grupptillhörigheten".

KDU avvisar teorin om det sociala könet och menar indirekt att skillnaderna i beteende mellan män och kvinnor mestadels är biologiska:
"Människan är, i likhet med nästan alla organiska livsformer, skapad i två kompletterande kön. Vår könstillhörighet definierar oss kanske i högre grad än något annat. Den utgör ett fundament för den egna identiteten och grupptillhörigheten likväl som i vårt sätt att agera, umgås och tänka. Att män och kvinnor fungerar olika är något vi alla utgår ifrån i vår vardag. [...] Hur stor del av den identitet som är kopplad till vår könstillhörighet som kan förklaras av rent biologiska faktorer, och hur stor del som är kopplad till det som populärt kallas ”sociala konstruktioner”, är en oöverskådlig diskussion som vi i KDU aldrig tror kommer få ett tillfredsställande svar.  

Men det finns de som redan säger sig sitta på svaret. Det finns en föreställning om att de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor endast skulle vara rent kroppsliga, och inte på något plan omfatta vårt sätt att tänka eller vara som människor. [...] KDU avvisar denna uppfattning och menar att den är helt politisk motiverad.


KDU avvisar uppfattningen om att kön enbart är en social konstruktion"

Här är verkligen kärnan till varför manifestet är kasst. Om man anser att könen är biologiska så är det självklart inget problem att kvinnor i större utsträckning inte jobbar, att det är stora skillnader i löner mellan könen, att pojkar gör sämre ifrån sig i skolan, att kvinnor startar färre företag, att kvinnor tar mindre plats i politik/näringsliv eller att vi aldrig haft en kvinnlig statsminister: För då det är ju naturligt! Då kan jag förstå varför Kristdemokraterna har dött av tristess varje gång jämställdhetsdebatten kommit upp på agendan, för den har ju varit irrelevant ända sedan början av 1980-talet då kvinnor fick göra värnplikt. Tydligen.

Jag ska tillägga att jag inte heller tror att skillnaderna mellan könen enbart är en social konstruktion. Forskning har hittat vissa biologiska skillnader i beteende, men skillnaderna har varit såpass små och såpass generella att de omöjligt kan vara en förklaring till de skillnaderna som vi idag ser mellan män och kvinnor i samhället. Jag tror inte att det är mäns extraordinära lokalsinne i områden utan riktmärken som har gett dem världsdominans...

Tror KDU att flickor föds till att tycka om prinsessor och smink medan pojkar föds till att gilla svärd och fotboll?

Tror KDU att kvinnor av naturen är bättre och mer benägna att diska än vad män är?

Tror KDU på allvar att anledningen till att män har bättre betalda arbeten, större närvaro i bolagsstyrelser och större representation i folkvalda församlingar för att de är "naturligt tävlingsinriktade"?

Eller kan det kanske ha att göra med att vi fostrar våra barn utifrån givna normer och mallar beroende på vilket kön de har?

Läs även förbundsordförande Hanna Wagenius på ämnet.

måndag 14 maj 2012

Jag kandiderar till 3:e vice Förbundsordförande


I och med de senaste dagarnas händelseförlopp så har jag bestämt mig för att kandidera till 3:e vice förbundsordförande. Utöver min tidigare kandidattext så vill jag tillägga några ord.

Jag anser att jag innehar många av de kvalitéer och kompetenser som nu till viss del går förlorade i och med att den eminenta Ingrid Lundqvist lämnar VU och FS: Jag är en engagerad lagspelare med bred politisk kompetens, god kännedom om organisationen och en tydlig ideologisk kompass. Jag tror att jag har mycket att tillföra arbetet i CUF:s verkställande utskott och kan vara ett bra komplement till övriga vice ordföranden. Utöver detta är jag övertygad om att jag kan vara en god rådgivare och stöttepelare till vår förbundsordförande i hennes viktiga arbete.

Som vanligt så vill jag att ni ska höra av er om ni har några frågor eller funderingar.

Hälsningar
- Algot Thorin

måndag 7 maj 2012

Omval

Jag ställer upp för omval till CUF:s förbundsstyrelse. Läs mer om det på cuf.se

måndag 12 september 2011

Kristen höger

1. För tre veckor sedan satt jag i samma paneldebatt som en KDU:are som förnekade att växthuseffekten finns
2. KDU har nyligen tagit ett kongressbeslut där de konstaterar att mångkultur och samhällsgemenskap inte går ihop
3. Den här debattartikeln är riktigt jävla dålig och är fylld av motsägelser och unken moralism. "Svensk narkotikapolitik har varit mycket lyckad", shit asså.

Tre anledningar till varför jag börjar bli tveksam till tätt allianssamarbete med ett sådant här parti...

fredag 13 maj 2011

Jag kandiderar till förbundsstyrelsen

Och därför skriver jag lite på cuf.se om det:

" Eftersom jag kandiderar till förbundsstyrelsen så kommer här lite kortfattad information som man som medlem kanske vill veta om en kandidat:

Politik:
Jag ser mig som en frihetlig socialliberal. Det finns som bekant otroligt många olika definitioner av ordet "socialliberal", men i mitt fall kan man säga att gränsen någonstans vid att jag tycker att gratis utbildning och fri sjukvård är bra idéer medan statliga spelbolag, subventioner till misslyckade företag och public service som producerar dokusåpor är typiskt dåliga idéer.

Den personliga friheten i Sverige måste öka. Staten måste lägga sig i mindre hur vuxna människor väljer att leva sina liv och den ska inte heller massövervaka sin befolkning. Staten ska helt enkelt vara mindre närvarande i människors privatliv och istället vara mer närvarande där det faktiskt behövs."


Om CUF:

Det finns många saker som vi i CUF ska vara stolta över: Vi vet hur man driver en vass valrörelse, vi har alltid ett högt tak i den interna debatten och vi lider inte av intern osämja eller tärande falangstrider. Saker värda att bevaras.
Vi har dock mycket vi behöver jobba på. Vi måste bredda vår politik till mer än bara arbetsmarknad och miljö, bland annat så tycker jag att det är otroligt viktigt för ett ungdomsförbund att ha en tydlig och förståelig utbildningspolitik.
En annan stor utmaning vi har framför oss är att fortsätta öka i medlemstal och skapa en stabil medlemsbas över hela landet, det är inte okej att stora och folkrika delar av Sverige i så stor utsträckning saknar CUF-representation. Förbundsstyrelsen och Riksorganisationen bör försöka göra en särskild prioritet av att stötta distrikt som behöver det, så att det blir enklare för dem att växa. Vi får inte glömma att även om vi har en lysande förbundsordförande eller en superbra kampanj så blir det svårt att vinna val eller öka i medlemsantal om vi inte har företrädare ute i hela landet som kämpar för det vi står för.
CUF har en otroligt viktig roll att spela i Centerpartiets förnyelsearbete, ska partiet kunna vända den nedåtgående trenden och bli ett relevant och spännande alternativ i svensk politik så måste CUF trycka på för förändring, vi måste fortsätta stå upp för liberala och frihetliga ideal inom centerrörelsen.

Övrigt:
Uppvuxen på gården Rosenberg som ligger utanför Harplinge som ligger utanför Halmstad som ligger i Halland. Spenderar numera det mesta av min tid i Göteborg där jag jobbar och studerar. Jag skulle vilja beskriva mig själv som en stabil och kunnig lagspelare som kan hålla huvudet kallt i stressade situationer. Jag är enkel att samarbeta med och jag brinner för det jag gör.
Jag vill vara med och bidra till vårt förbund som en del av vår styrelse. Jag tackar de som nominerat mig för förtroendet och hoppas nu också på förbundsstämmans förtroende i Uddevalla.

/ Algot Thorin "

måndag 9 maj 2011

En toppstyrd nyliberal megafon?

Börje Hörnlund, f.d statsråd för Centerpartiet 91-94, har skrivit en bok som Centerpartiets utveckling de senaste 10 åren. Jag har själv inte läst boken än men jag har beställt den och tänker läsa den så fort jag kan.

Aftonbladets recensent skriver om boken: "Hörnlund ser – liksom de flesta utomstående – att Centern förvandlats från bonnigt folkrörelseparti till en toppstyrd nyliberal megafon"... "när han skriver om Maud Olofsson, Fredrick Federley och Andreas Carlgren blir han rasande. De är odemokratiska maktmänniskor, menar han. Och vad värre är, de har raserat allt det som partiet stått för i hundra år, lämnat landsbygden att dö och begravt solidariteten."

Detta är en bild som många müslivänstermänniskor har av Centerpartiet och som vänstermedia gärna spär på. Jag väntar fortfarande på den dagen då dessa människor faktiskt har underlag för det de säger, på vilket sätt har Centerpartiet övergivit landsbygden? Är det för att vi har en lokalavdelning på Stureplan och gör framsteg i Stockholmsområdet? Om någon kan svaret på den frågan så får de gärna upplysa mig, detsamma gäller om någon kan komma på något annat parti i Sverige som har en bättre politik för regional tillväxt och landsbygdsutveckling.

Och när det gäller den så kallade "högersvängen" så är det knappast så dramatiskt som det låter, med undantag från ett rätt vänsterorienterat 90-tal så har Centerpartiet alltid stått upp för entreprenörskap, självbestämmande, decentralisering och mindre byråkrati: ståndpunkter som jag förknippar med liberalismen.